Ja, nu går klockan som en elvisp igen.

Dagarna må se tomma ut men på något vis så blir det läggdags innan jag hunnit fatta hur det har gått till.

Märkligt.

Det är mycket planerande angående hemfärd (hur ska jag få hem alla mina grejjer?), om nya jobbet (spännande, spännande!), om flytt (a. var ska jag bo? b. var är mitt kontrakt så jag kan säga upp lägenheten i betongen?) och allt annat som kan snurra i min skalle.

Och det vet ni ju, att det inte är så lite som får plats att kränga runt i den.

Idag var jag SUUUR. Jag åkte på en körning jag absolut inte ville ha och ptja, var väl lite grinig för det. (Avdelningen ska finnar åka ska finnar köra, kan man tycka) men insåg på plats att jag inte behövde närvara på genomgången eftersom jag redan hört den och förutseende som jag var hade jag med mig en bra bok, solen sken, det var bara att sätta sig tillrätta i solen med boken, på med solglasögonen, en kall cola inom räckhåll och näsan i vädret. Oh ja.
Synd det var om mig.
Inte.

Sen blev vi borta nästan hela dagen, men jag klagar inte. :)

En dag närmare hemfärd!

Ikväll har vi tittat på "Män som hatar kvinnor", det var väl ungefär femte gången jag såg den men vad gör man inte för lite sällskap, snack och ligga i soffan en stund.

I övrigt har jag fått ett mail från långtbortistan som jag blev jätteglad över, tack tack tack, och häromdagen lyckades jag få tag i en bra telefonlina och kunde prata med min mamma i nästan en hel timme. Så skönt. :)

Nu ska jag ta och kasta mig i säng, studsa upp i morgon och INTE alls ha ont i halsen, som jag har nu, så jag hinner träna innan jobbet.

I morse höll jag på att slänga ut min pulsklocka genom fönstret då den envist hävdade att jag hade 82 i puls trots att jag cyklade som en dåre.

Skräp. Att vara tjej och ha... ja, ni vet, och försöka ha pulsband på sig är inte SÅ lätt alla gånger. Mwaarghh!!

Gör ett nytt försök i morgon bitti. Vill den inte då heller åker den ut genom fönstret.

Så det så!