"Jag lever på en annan stjärna nu, jag har ett liv här utanför
Jag har det bra och jag är lycklig här, så varför kommer dom och stör
Dessa tankar på dej, förgiftar mitt vatten,
beskjuter mig om natten, dessa tankar på dej

Alla stigar som gick till ditt hav, har vuxit igen för länge sen
Kanske hudlös men ändå fri till sist, så plötsligt kommer dom igen
Dessa tankar på dej, förvrider mitt minne,
grumlar mitt sinne, dessa tankar på dej

Värst är att du ännu finns och alla saker som jag minns
Lämna mej i fred, dra ett streck över historien och försvinn,
varför kommer dom hit in
Dessa tankar på dej, i ett blänk av turkos,
mot en port som är låst, dessa tankar på dej

Dessa tankar på dej, besätter mina drömmar,
de fortsätter att strömma, dessa tankar på dej"

Text; Peter Lemarc

Att sitta 1900 km från livet där hemma är inte alltid lätt.

Det blir ganska snabbt så att grubblandet tar över.

Om vad som är rätt och om vad som är fel, om vem som är vem och hur saker ska vara.

Jag har i alla fall haft en helt fantastisk dag, grubbel och funderingar till trots. Började dagen med en lååång promenad, 1½ timme i väldigt kuperad terräng. Trött efter det intog vi brunch utanför matsalen, ty solen gassade från klarblå himmel. Vi hade över 25 grader i skuggan...
Jobbade en stund och fick det mesta att stämma på en gång, tack och lov.

Eftermiddagen var tom men det fanns det bot på.
Vi tog "min" söta krigarbuss och drog iväg till en annan camp och shoppade. Jag kom hem med en poster, några vykort, Pepsi, lite godis och ett par solglasögon. Just glasögonen (Armanikopia..) är jag jättenöjd med. Jag ska muta nån att ta en bild på mig i morgon.

Sen hem, möte, middag och nu sitter man här och inser att jag snart varit borta två veckor.

Det är så mycket man funderar över som är svårt att släppa när man är här. Små saker som blir stora i missionslunken. 
Människor man saknar så det gör ont även om de inte saknar mig på samma vis.

Tror jag behöver en kram. Eller två.