Jag kan ta nästan vilken skit som helst, jag står pall för det mesta, men det finns en sak jag hatar över allt annat.

När folk ljuger för mig.

Därför blir jag så jävla trött, när jag inser att den lilla vita ursäkten visat sig vara en stor fet svart lögn. Det spelar ingen roll om det gått ett halvår, åtta månader, ett år, två år, fem år. En lögn är alltid en lögn.
Och just den här serverades så himla snitsigt rakt upp i ansiktet på mig.

Så det är slut med dåligt samvete, det är slut med tankar på att jag överreagerat eller behandlat dig illa.
För det är ingenting  mot det här. Ingenting.

Man ljuger inte för sina vänner.

Stay the hell out of my life var det ja.