Blev ingen heldag i skogen för mig.

Jag blev skickad i säng med order om att ringa kompanisjuksköterskan.
Enligt mina kamrater gick ansiktsfärgen ton i ton med snödräkten.
Smärtan var bortom det vanliga och jag kände mig knäsvag. Gick ner på knä av smärta under städningen i morse. Knepigt.

Så kan det gå. Så det blev sjukskrivning på logementet, en sträng kapten pekade med heeeela handen, en sväng till vårdcentralen och sen vila, vila, vila. Och antibiotika. IGEN.

En långsam dag kan man säga, men ack så välbehövlig. Febern tar ny fart på kvällskvisten och jag känner mig allt annat än fit for fight..
Men i morgon så!

Kocken i köket gav oss sjuklingar (vi är två) en Fanta till kvällsmaten som plåster på såren för att vi inte får vara ute i mörkret och skjuta lys...

Ja ja.. vad är väl en bal på slottet...*snyft*