Jag har fått ett datum, jag har fått ett datum, jag har fått ett DATUM.

Jag vet när jag ska åka.

Tur jag har en chef med lite inflytande och en chef man kan störa en lördag.

Jag vet också att jag har en massa nystande att göra ang. vissa papper, jag måste träna speciellt på vissa moment och jag är speedad som bara fasen och hoppas att det blir måndag snart så jag får börja... :)

I övrigt;

- ska jag dra ut en visdomstand om en vecka. Ajje. Tur Försvarsmakten betalar kalaset.
- har jag shoppat underkläder för 1000:- idag. Som Försvarsmakten betalar.. Möhö. Bra att vara tjej ibland.

- får jag inget fikabesök idag, som det ser ut, och det var ju trist.

Idag fick jag höra att jag är tuff. Tuff? Är man det när man utsätter sig för fara om man inte behöver?

"Om du ser tillbaks och tänker
Att du gjort så gott du kan
Om du letar efter nyckeln
Du redan håller i din hand
Så ångra ingenting
Aldrig nånsin någonting"

- Husguden

Nej, aldrig mer ångra. Bara leva.

"Gå med ryggen rak
Och var säker på en sak
Du är bra

Du är speciell
Du passar mej precis
Allt brokigt som är du
Så operfekt på något vis
Du bär ditt livs historia
Som en rostig gammal gloria
Men du är bra"

- Husguden igen

Nu; laga mat och städa och packa och vara gladast i kommunen.

Tjipp!

Är hemma på Glaciären efter min första vecka.

Och vilken vecka sen... Oj oj.

Kom insnurrandes på regementet ett par minuter sen i måndags morse. Var ju ett och annat vägarbete jag inte räknat med, om man säger så.

Hamnade fel först, men kom sen i gott sällskap inklivandes bland de andra.

Vad är det första jag får se?

Tangochamören. Så klart. Han ska ju också iväg igen, det var lite roligt, skönt att känna någon! Dessutom var han i den gruppen som jag senare hamnade i. Bäst var dock att det är lite min förtjänst att han är med, eftersom det var jag som tipsat om att tjänsten låg ute för sökning..... ;D

När alla andra var uppropade och indelade i grupper återstod tre personer. Tre, som övningsledningen bestämt hävdade inte skulle vara där.

Jag var så klart en av dem.

Med min vanliga tur.

Så det blev lite trassel, lite ringa, lite fylla i papper, lite tjafs hit och dit och sen var jag godkänd att rycka in.

Efter det rullade det på ganska bra, ner på förrådet och hämta ungefär fyra miljarder prylar, huu, upp på logementet och försöka reda ut vad det egentligen var man fått.

Insåg att jag fått för stora stövlar (de kunde gå ensamma runt kvarteret innan mina fötter kom efter), för stor basker, för stor uniform och lite sånt.

Så det blev till att byta en del pryttlar.

Vi hann sy märken, bygga stridsväst och prata ihop oss på logementet, jag och tre roliga kaptener.

Blev en hel del skratt och mycket skämt, den ena är nämligen tokigare än den andra. Vi mannekängade hejvilt i alla olika kreationer vi fått ut, en del galet smått och en del jättemycket för stort.

På tisdagen hade vi vapentjänst och låg på en gräsmatta och fipplade, det var ren tur att man inte tappade bort någon väsentlig del. På eftermiddagen var det dags för sjukan och bli godkänd. Kom ut med ett fint resultat, perfekt syn (jotack, det får vi hoppas! Jag är ju opererad för just det.), perfekt hörsel (så att jag hör dåligt ibland beror alltså på min selektiva hörsel, jag hör bara det jag vill höra..), fint blodtryck (snudd på lågt), ovanligt låg puls, så låg att sköterskan tog om och sen frågade "men jänta, vad tränar du?". Höhö. Tydligen har jag låg arbetspuls vilket tyder på att man är vältränad. Sånt gillar vi. Det bor alltså ett starkt och fint hjärta i den lilla skitiga brevbäraren.

Me like.

Fick träffa läkaren som funderade över varför min journal va så tjock... Sen började han dra fram alla journalanteckningar från Kosovo, remisserna till amerikanska campens röntgen, deras resultat etc. Och sen hade ju alla papper och remisser från i höstas också hamnat i den... Hm.

Han ifrågasatte också hur det kom sig att någon med sån diger journal och så pass illa skadad fot kunnat fylla i fullt frisk i sina hälsopapper. :P

"Jag ÄR fullt frisk. Ju." Sa jag.

"Mmmhmm. Vi säger väl så då. Rehabträna duktigt." Muttrade farbror doktorn. :)

Sen har vi varit iväg och provat våra skyddsmasker. Gått i gas och det gick bra, som omväxling. I lumpen fick jag ju hela masken full av tårgas. :P

Har släckt brand med filt och med brandsläckare. Gick bra, det börjar ju gå på rutin när man gjort det några gånger.

Sjukvårdstjänst var underhållande. Jag, Rasmus, en tvåmeterskapten och tangocharmören. Roligare än så blir det inte. Jäklar, va skoj det var. :) Framför allt när kaptenen kom vinglandes vitmålad i hela ansiktet och "svimmade" framför fötterna på oss, eller när samma kapten och tangocharmören fick tackla ner mig på gräsmattan när jag kom springandes med en "kniv i armen". :)

Här lägger vi förband. Tillexempel. :)

Har även skjutit in det ena vapnet.

Först fick jag skäll av kapten B;

"Men för f*n! MED STÖD SA JAG!" samtidigt som han sparkade mig på kängan så att skottet jag precis sköt förmodligen hamnade på grannens tavla. Möhö. Va?

"Ja, med STÖD, det betyder inte att du ska ligga en decimeter ovanför ryggsäcken!"

Så där fortsatte han att gnälla. Jamenhallå. Hur ofta skjuter jag med stöd? Prova med aldrig..!

Men till slut fick jag till stödet, jag sköt då riiiktigt bra.

Eller som kapten H sa;

"Det där är då den snyggaste träffbilden jag sett. Nånsin!"

Nä, vaddå. Skott-i-skott-i-skott. Ett hål med tre utbuktningar. Tre skott i samma hål. :)

Ställde sedan siktet i sidled och sköt nästan lika bra. Alla skott i samma klisterlapp som jag siktat på...

Då tyckte sergeanten att jag skjutit klart. :P

Sen sköt vi lite på tid, stående, liggande, knästående, lite olika. När det gick som allra bäst, då bröt mitt vapen ihop, det gick helt enkelt inte att säkra..! BAAH.

Så jag fick montera isär det och sen var det skjutförbud. :( Tur J på min andra sida inte hade något emot att jag sköt med hans vapen. Och klarade att skjuta fyra skott stående, med fyra träff på 3.46 sekunder. :)

Efter lunch fick jag hjälp av vapenteknikern att fixa underbeslaget så efter det var allt frid och fröjd igen. :)

Det har varit en del teori också. Massa sitta och sitta och sitta och lyssna. *gäsp*

Det enda stora, feta miiiinuset den här veckan, det är att de FORTFARANDE inte vet när jag ska åka.

Hur j*vla svårt kan det vara?!

Just nu lutar det åt att jag ska gå hemma och sparka smågrus ett par veckor. :/

Dock har jag skrivit kontrakt nu, så de måste ge mig betalt, oavsett... ;)

Nu måste jag försöka få något gjort här.

Har fått nya fina golv i både hallen och kokvrån, blev SÅ SNYGGT!!

Mmmhm!

Just ja, bjuder på en bild till. Nu ska jag ta helg. Tjipp på er!

Ordningen återställd!

Jag är nervös.

Pirrig i magen och så.

Bara så att ni vet.

Nu ska jag packa frukost och sen åka.

Kan få svårt att uppdatera från regementet, men vi hörs när vi hörs!
Kram på er.

Nyss ringde min blivande chef.

"Jag vill ha ner dig så fort det bara går!"

Hihi.

Mina inryckningspapper har kommit.

Ä n t l i g e n!

Nu blir det till att fylla i papper i vänstervarv...

Håll en tumme är ni snälla att alla mina inryckningspapper ramlar in idag.

Jag börjar bli liiiite stressad av att inte riktigt veta när/var/hur!

Gaahh.

Nu; jobbe! Med matlåda den här gången, hoppas bara ingen äter upp den innan mig.

Jag ska åka. Ska. Verkligen. Åka.

Nä, jag kan nog inte förstå det än.

Hade jag lika svårt att ta in det förra gången? Kanske.

Men då hade jag i alla fall tre månader på mig att vänja mig vid tanken och åkte inte förrän efter fyra månader.

Den här gången har jag lite mer än en vecka på mig innan jag drar på utbildning och om ungefär en månad är jag redan på plats.
Hur konstigt känns inte det?

Har hur många saker som helst att lösa först.
Massor.
Som;
- fixa adressändring

- fixa fullmakter

- köra soffan till syster

- köra TV:n till mamma och pappa

- fixa en datorväska som rymmer min dator

- shoppa en rad olika saker (träningskläder, böcker..)

- lämna bilen

- prata med fastighetsbolaget

- kolla hur det blir med bytet av mitt golv

- ringa Umeå och checka läget ang. min utbildning

- montera vitrindörrar

- städa garderoben

- städa ur kyl/frys/skafferi

- städa bort sommaren från balkongen...

Listan är HUR lång som helst.

Kan i alla fall stryka det där med putsa fönster, för det gjorde jag, i mörker, igår. :)

Ä n t l i g e n.

Aja, det blev lite ränder men det bjuder jag på.

Någon som behöver en lägenhet? En racercykel? 700 böcker av blandad kvalité? Randiga fönster? En el-grill?

Passa på att låna, vetja.

En liten skitig brevbärare blir snart en liten skitig... ja, vad jag får för titel vet jag inte.

Inte heller vad jag får för lön, hur länge jag ska vara borta, vad jag får för grad och när jag får leave.

Men det är ju små problem här i världen.

Nu ska jag ta tag i några av mina sjuttioelva listor och sen ska jag koppla av med ett långt, varmt bad.

Med herr Hamilton! (Ja, en bok, alltså..)

Har fått klartecken.

Klartecken i guld - som det så fint heter på militärspråk.

Det betyder att jag slutar jobbet om fem dagar, rycker in i Stockholm v. 40 och sen lättar planet mot Balkan om några veckor..