Ja, det är mycket nu som sagt.

Igår gick jag till jobbet, jobbade (vilket var ett äventyr i sig), gick hem, cyklade ner på stan, körde pump, cyklade lite på gymmet, cyklade hem, handlade, kraschlandade i sängen med en bok. (Jan Guillous "Men inte om det gäller din dotter")

Phu.

Ja, jobbet igår var inte lätt. Det var en SÅN dag bara. Allt som kunde krångla, ja, det krånglade så klart. Tappade saker, reklamen var värdelöst bladad, fick blada om och sortera ur överblivna exemplar, välte en hel låda med post bak i bilen, fick fina om alltihop, det var hur varmt som helst i bilen och jag hade inget vatten med mig. Bra jobbat där. Tur jag fick tag i vatten iaf, annars hade jag nog svimmat av i omgångar.

Idag hade jag en betydligt bättre dag, rent arbetsmässigt i alla fall.

Tack och lov. :)

Kvällen har ett schema som innehåller en mils löpning, shoppingvända på stan, packa grönkläder inför övning i morgon, fundera över kläder till lördag kväll eftersom jag bara studsar in, ur gröna kläder, i civila och drar till Dalarna (eh, ja, duscha måste jag göra också).

Pratade med mamma idag och det var ett jobbigt samtal, jag började till och med lipa lite i postbilen. Saken är den att Hugo haft problem med sina tassar av och till i flera år. Mer till än från, dock. Nu är det riktigt risigt. Så risigt att om han inte svarar på behandlingen nu, då tycker veterinären att det enda raka är att ta bort honom.
Jag kan liksom inte ta in det. Min lillehund, som jag älskar så himla mycket.

Det känns inte klokt. Men visst, även jag kan förstå att han lider, att han inte har något liv när han inte kan gå, när han har ont och går på penicillin för jämnan så att magen pajjar ihop.

Hans tassar ser ut så här; (VARNING för obehaglig bild!!)

Mamma bad mig fråga er, har någon varit med om något liknande?

Någon som har några tips och råd?

Vi vill ju att han ska bli frisk.

ÄlsklingsHugo.

Eatons Hugo - söt va?

Åh. Nu kommer tårarna igen. :(

Tok- och busHugo. Snälla bli frisk.

Nä. Nu blir det löpning, rensa skallen. Vi hörs framåt söndag när det lugnat sig i huvud och hjärta.

Puss.

"You know that I could use somebody
Someone like you"

Jobbade i transporten idag. Körde fyrtioelvalådors rundan.
Glömde...tam ta da dam... Ingenting. Whoho. Första gången.
Hann även till Aberg och rädda min symaskin, eftersom Stoffe flyttade idag.

Så nu har jag en symaskin som står på jobbet och väntar på att jag ska frakta hem den. Idag gick jag till jobbet så... Nä.. :)

Hem, dricka massa vatten och ladda för cykelpass. Ner på stan, köra 75 minuter spinning, kanonbra pass som vanligt, trampa hem igen och fixa mat, nu lyssnar jag (och resten av kvarteret) på farbror W's repiga Elvisskiva.
Och tittar på TV.

Och funderar över helgen. Som varit. Och som kommer.

Det krockar lite överallt just nu.

"kanske kommer en förändring
en dag när banden stärks
kanske finns en plan i huset där
fast dom vill inte att det märks

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår

vi gick långt här du och jag
kanske så långt vi kunde gå
kanske fanns ingen ärlig chans för oss
men jag ser det inte så

det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost

från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla hälsar bara på

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår

jag har köpt så kalla saker
jag har gått den kalla gatan ner
nu har jag frusit allt för länge
jag ska inte vara kall nåt mer

har du sett nån i ögonen
jag hittar inte dit
jag kan inte reglerna i spelet
men du får gärna komma hit

nu smakar jag försiktigt
skiljer varmt ifrån kallt
jag måste lära mig från grunden
jag måste omvärdera allt

du är svår att leva utan
jag är svår att leva med"

Winnerbäck.

Är jag sugen på att köpa en ny soffa.

Den här:

Ikea Kramfors.

Dock är den lite för stor för mitt vardagsrum tror jag.
Tror ni min hyresvärd märker om jag bygger ut lite? Tar en meter av lägenheten brevid? Den är ju ändå tom...

Jag kanske ska plugga ändå.

Kanske.

*klurar*

Kanske.

*klurar*

Kanske. :)

Jag hade visst inte läst mitt antagningsbesked så noga, missade att jag kommit in Umeås distansvariant av coaching och ledarskap också.

Tills de skickade hem en bunt papper idag.

Hoppsan.

Så det betyder att jag kan plugga på distans, jobba samtidigt och... Fundera.

Så. Plugga. Kanske?

"vi är lördagens änglar som virvlar i stan
vi är dom som du hatar en söndag på dan
vi är dom som kan skratta åt allt som är svart
vi är dom som har hjärtan av ädel titan

vi är änglar med blickarna högt i det blå
vi är dom som förlorar men jublar ändå
vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på

vi är gårdagens kärlek och stora i orden
som vaknar med skräck och panik under borden
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen
och spilld mjölk överallt
det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt

vi är dom som kan dansa när det kränger för hårt
vi är ängsliga höns inför sånt som är svårt
vi är dom som vill härja som vinnande hjältar
vi kan om vi vill men vi kräver support
vi är lördagens änglar och söndagens knott
vi är dom som förbannar det gråa i grått
vi är rastlösa änglar och virvlande dårar
vi är dansande clowner på ont och gott
vi är inga yuppies med feta cigarrer
vi är yviga pojkar med för stora gitarrer
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt

vi har solen i ögonen ...

vi är skrattet i halsen och knaket i fogen
vi är rastlösa själar som irrar i skogen
vi är dom som är kungar om natten på krogen
vi är dom som vill ha allt
vi är pojkarna som lovar tusenfalt att
vi har solen i ögonen ..."

Winnerbäck.

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.
Jag vet så väl vad som är bäst, jag vet så väl att det här är det enda sättet, jag vet, jag vet.
Ändå tippar jag över stupet direkt när jag blir bryskt påmind.

Står där och blinkar bort tårarna. Som en annan dåre.

Det gör ont att glömma.

I övrigt rullar livet. Trotsade dum höft och körde crosstrainer igår. Det var kanske inte det smartaste jag gjort, men det gick. Höften bråkar fortfarande, men jag ska trotsa den idag igen och köra spinning ikväll, tätt följt av ett axel/magepass. Vilar höften i morgon. Kanske.

Men först måste jag städa. Har saker överallt. Kasta ihop någon form av mat också.

Konstaterade igår att mina helger börjar bli fulltecknade framöver.

Bra där. :)

Jahaja, det var den söndagen det.
Jag sov som en sten i natt. Go figure.

Tog en rejäl sovmorgon till och med.

Vaknade, gick ut på balkongen, tittade över räcket och såg detta:

Jag tror natten var hård på somliga.

Hann sitta en stund innan jag insåg att huset och lägenheten blev väldigt tyst. Märkligt tyst.
Hissen tvärstannade, kylskåpet tystnade och lampan i sovrummet slocknade. Hm.
Ut i trapphuset.

Strömavbrott.

Hann bli två, och två olika som satt fast i hissen... :)

Pappa, tur du inte var här! ;)

Sen hann jag med en morgonpromenad på sisodär 1 h och 45 minuter, laga lunch, ligga på soffan och titta på resten av Generation Kill, sms:a lite och nu ska jag kravla ner i sängen snart.

I morgon väntar näst-bästa-distriktet-ever. Yey.

Långpass på spinningen, ryggträning, ja, sämre dag kan man ha.