Idag sken solen på en liten skitig brevbärare.

Det var dagens glädjeämne, annars har den här dagen mest varit... skräp.
Undantaget ett grymt överkroppspass på gymmet i morse.

Tills Sara rasslade in med mail och en liten glimt av hopp i min annars så dystra vardag. Håll en tumme eller två, så kanske jag hamnar norr om Polcirkeln snart.

Nu ska jag koppla bort allt vad jobb och träning heter, sänka axlarna från strax ovanför öronen, ta en Ipren, dricka ett glas mjölk, packa, ställa klockan på 05.30, sova gott och sen ha en fantastisk helg.

Det tycker jag att ni också ska ha!

Ja, storasyster, det är tur man får skratta på jobbet ibland.
Idag var en sån dag, igen.

Hela dagen har jag fått äta upp något jag gjorde tidigt i morse, hela dagen har jag blivit påmind att jag minsann inte har någon respekt för de äldre...
I morse satte jag mig nämligen i gula bilen för att dra till Nord och hämta boxposten, och trots att jag åkte flera minuter efter herr A och trots att jag lämnade av herr W vid bilfirman så var jag ikapp herr A vid rödljusen före teatern. Han först i kön, jag låg fyra bilar bakom.
Så kan man inte ha det, så jag bytte till den tomma ytterfilen, kom upp jämnsides med herr A just som det slog om till grönt och körde helt sonika ifrån honom. :) DET har jag fått äta upp.
Så får man inte göra! Man måste ha respekt för de äldre. Hm.
Så klart på skoj, men allting jag gjort efter det har vägts ut av det där valet att lägga mig i ytterfilen. Sånt roar vi oss med på mitt jobb!

Förvirringen var inte lika stor idag som igår, men jag lyckades ändå med en del snygga saker, till exempel skulle jag gå från ingång B till ingång C via källargången, men gick åt fel håll och kom upp i ingång A IGEN. Vilket jag inte upptäckte förrän jag kommit till första dörren och fick en vag känsla av att "här har jag redan varit". Mutter!

Nåja. Man kan inte ligga på topp hela tiden.

Jag fick en bra sak gjord på lunchen, var till förrådet och bytte ner mig två storlekar på den gröna uniformen, så nu slipper jag hålla i byxorna med ena handen och AK4:an med den andra.
Fick till och med gubbarna på förrådet att skratta, för första gången NÅGONSIN, när jag demonstrerade precis hur mycket för stor mitt tält till uniform var... Fick först en storlek mindre men det hjälpte inte, vi fick gå ner en storlek till. Roligt, dock måste jag sy om alla mina märken.
Vem kom på att vi skulle ha tre märken utöver kragspeglarna?!

Efter jobbet åkte jag hem och duschade snabbare än vinden, ner på stan igen och sen har jag spenderat en väldigt trevlig eftermiddag och kväll tillsammans med världens bästa mamma, nämligen min. Vi har gått på stan, provat kläder, shoppat lite, ätit middag tillsammans på Java och pratat, pratat, pratat. Jätteskönt med kvalitetstid, precis vad jag behövde.

Tack mamma! 

Och till mannen som sökt anonymitet under olika pseudonymer  och på senaste tiden bidragit med låttexter i kommentarsfältet har jag bara en sak att säga;
"You write such pretty words, but life is no storybook."
Eftersom du är så otroligt mån om att jag ska försvinna ur ditt liv så ser jag det som respektlöst att du hela tiden klampar in i mitt.

Dessutom kan du lika gärna skriva under med ditt eget namn, för det är ändå ingen här som inte fattat att det är du.

Själv har jag en enda text på repeat i skallen igen, så jag avslutar med den.
"So, so what
I'm still a rock star,
I got my rock moves,
And I don't need you,
And guess what,
I'm having more fun,
And now that were done,
I'm gonna show you tonight,
I'm alright,
I'm just fine,
And your a tool,
So, so what,
I am a rock star,
I got my rock moves,
And I don't want you tonight"

Pink - So what.

Så du får helt enkelt sparka på någon annan.

Jag är färdig.

Förvänta er inga kloka ord från mig, ty jag har jobbat mördarskiftet på jobbet idag och känner mig totalt urblåst i huvudet.
Någonstans runt kl 13 slog min hjärna av och efter det har det varit... låt oss säga lite rörigt, för att uttrycka det milt.

Satte mig i bilen, la i växeln, rullade ut från kajen och slogs av tanken "Kanske ska ha någon tomsäck med mig?". Kan vara bra, om man ska tömma 10 brevlådor. I med backen och tillbaka. Rullar ut igen, kommer på att nyckel till brevlådorna också är en fördel. Baah.

Tappar mitt stift med "Försvarets hudsalva" på golvet i bilen och hittar det inte. Dock hittar jag en tidning som skulle ha varit utdelad för fem dagar sedan, reklam sen i december, jobbets förlorade mobiltelefon och ett stift med just "Försvarets hudsalva". Fast det var inte det stiftet jag letade efter, utan förmodligen det jag tappade bort för två veckor sedan.
Fyndigt värre.
Hittade dock det nya också, mellan varningstriangeln och reflexvästen tillsammans med lite höstlöv sen förra seklet eller så.

Trött i kroppen är jag också, så att träna är bara att glömma. Orkade ju knappt lyfta väskan med post upp på cykeln idag. Kände mig febrig, frös som en hund och tog inte av mig mössan på hela dagen, inte ens inomhus, åt lunch med fleecejacka och långkalsonger på. Helt normalt för någon som i vanliga fall kan vikariera som värmeskåp.

Så det blev bara promenad till och från jobbet och kanske blir det en sväng till ikväll, måste jaga sinnesfrid, annars blir det en grubbla-vända-vrida-natt.
Det är lite för mycket snurr just nu. Eller för lite snurr, beroende på hur man ser det. Längtan är stor och stark.

Dagens garv; har skrattat halva dan, minst, de är inte kloka någon av dom.

Dagens meningslösaste diskussion; om hurvida jag eller Patrik skulle köra den bra bilen. Jag vann med kommentaren "det är jag värd efter att du lurade på mig sämsta distriktet någonsin häromdagen!". Tydligen fick han lite skuldkänslor. :)

I morgon ska jag köra morgonsväng på firmorna och det är lika roligt varje gång. Sist var jag så vilse, så vilse. Dock skulle jag som omväxling få köra någon jag kört förrut (wheho!) och kan därför lämna stadskartan hemma. Men det är mycket att komma ihåg ändå, det är passerkort, körlista, plocklista, bilnyckel, buntnyckel och komma ihåg att hämta morgonfikalimporna på kondiset åt brandskyddsfirman.

Promenad, matlagning, sova och på det igen alltså.

På torsdag är det en rolig dag förresten, för då ska jag äntligen, äntligen få åka ut och jobba i Skutan! Jaaaa! Jag längtar redan. :)

Så mina vänner där ute, vad vill ni ha för fikabröd den här gången?

Idag var jag på jobbet i nio minuter. Jag hann packa upp matlådan och ställa den i kylen, av med kängor och överdragsbrallor, in på kontoret, tillbaka till omklädningsrummet, på med ytterkläder igen, packa väskan med extra kläder, hämta matlådan och ut i bilen.

Nej, jag blev inte sjuk, jag blev utlånad. Så idag har jag haft en rolig dag, på ett helt annat kontor, på en moped i en helt annan stadsdel än jag trodde när jag åkte till jobbet, med världens roligaste arbetskamrater.
Mer sånt, tack!

Jag har även varit på min storasysters jobb och tränat i deras gymnastiksal, provsprungit foten och det gick över all förväntan. KUL.
Ja, jag var ju tejpad förstås, annars hade jag inte vågat.

Nu måste jag sova om jag ska orka med en dag i kolgruvan i morgon. Huua. Kram!

Ibland undrar jag om jag jobbar på ett dagis.

För när man får plocka porslin efter vuxna karlar som i vredesmod slängt kaffekoppen i golvet i fikarummet så att chokladen stänker, utan att ta reda på det sen, då blir man lite fundersam.
Är det så här det ska vara?

Annars? Jo, det rullar på, även om huvudet snurrar som aldrig förr. Kroppen har lyckats prestera en liten förbättring av läkningen i foten i alla fall, i morgon blir det återbesök och kanske kan jag knuffa bort tanken på att ta fram vinkelslipen och kapa av den efter det.

Dock kräver jag konstant sysselsättning, annars grubblar och funderar jag en massa. I måndags fick jag gråta hinkvis då storasyster tog med mig på bio, Benjamin Buttons otroliga liv. Otroligt sevärd, fast sorglig!

Nu ska jag ut på en kvällspromenad med min bästa kompis iPoden, vi ska lyssna på kloka ord från Melissa Horn och Sonja Aldén.

"Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål."

Sonja Aldén - Du får inte.

Det är så sant, att jag inte kunnat säga det bättre själv.

Idag hade vi det.. lite rörigt på jobbet. Kan man säga. Vi var nämligen sex man kort. Hm.
Det är mindre kul att jobba som arbetsledare då, stressmätaren i skallen står på rött hela tiden. Som tur var löste det sig. Jag körde mitt gamla som jag körde för två år sedan och kände mig som hemma.

Fotskrället har dock fått ny dom idag. Ingen upplyftande sådan dock.
Nu börjar jag bli lite trött på att ha en fot som gör ont och krånglar..!
Men men. Mer rehab, återbesök om en vecka...

Trött i skallen som få, borde lägga mig i tid ikväll.

Så; kram på er!

Så var det afton igen, knepigt liv det här, jobba två dagar, ledig två, jobba en, ledig två, jobba en, ledig en. Himla underligt.
Men välkommet! :)

Idag blev det "bara" 2 timmar och 50 minuter övertid, hm, känns att man börjar komma tillbaka till det gamla vanliga slitet.
Dock kommer jag aaaldrig att sluta förvånas över en del människor. Så är det bara.
Vet inte hur många gånger jag förtvivlat slet mitt hår idag och funderade hur folk tänker - egentligen.


Well, well. Annars är det bra. Jag ska bara duscha och käka något så ska jag ringa ett samtal och stämma träff med en vän jag träffar alldelens för sällan (KAN bero på att hon bor i Norge..). På tal om telefon var jag ju lite sur för att jag missat ett roligt samtal i förrgår, hah, det ringde igen igår. :)
Det var roooligt att höra din röst, fördröjningen till trots.

Projektet går in på sin fjärde vecka och allt går som smort..!
Snart kommer min mentor hem till kalla Sverige igen också, så kanske det går ännu bättre.. ;) Jag gillar när jag har någon att hålla i handen. :)

På onsdag är det återbesök hos sjukgymnasten, får vi se vad han har att komma med den här gången. Kan ni vara snälla och hålla en tumme för att jag får börja springa snart?!

Nä, dusch och mat och prata i telefon var det ja!

Sen mindre roliga diska, städa och dammsuga. Uggh. :P
Kram!

Beslutsångest, vilka är snyggast - tofflorna eller strumporna?

Finfrukost

Komma upp här med moppen? Inte en chans!

I magen på en postmoped en lugn dag...

Detta är min chefs version av att köra moped med insidan av pannbenet.
(Dvs. gå och bära posten så att inte batteriet tar slut...)

Önskas bokning - ja.

Ett måste för att kunna jobba...

Hm, efter att ha vurpat och dragit handen i en rabatt ser man ut så här.

Fin teckning på ett brev... Ser nästan ut som mig, fast jag är så klart lite coolare...

...eller hur? Skulle du vilja ha den här terroristen på en moped nära dig?

Nä, jag trodde väl inte det. :)

Nu är det helg, helg, heeelg. Äntligen!