Hade det varit lite annorlunda läge hade jag kunnat gilla den nya ordningen, där jag bor betydligt mer centralt än vanligt, med bara 7 minuters cykelväg till jobbet, med en sambo/hemmafru som väntar med maten på bordet när man kommer från jobbet och som fixar matlåda och handlar och...
Sällskap vid frukostbordet och allt.
Trevligt är det, hursomhelst.

Idag råkade jag lova en massa saker. Hm. Som att jag kommer stå påklädd, pigg och redo för äventyr utanför min dörr kl 5.10 nästa söndag. Goooosh. Hur ska det gå till? :S
Och sen råkade jag lova att jag ska jobba på söndag, bara för att min chef ska byta mitt sena skift sista fredagen i maj till ett tidigt, men vad gör man inte för att rädda Umeåhelgen och besöket hos fröken J?

Nu ska jag ner på gymmet och träna, sen "hemhem" och packa inför morgondagens äventyr.
För i morgon börjar allvaret, marschträningen inför Nijmegen...
Har köpt tejp och ska tejpa fötterna i förebyggande syfte ikväll.
Återkommer med resultat i morgon. :)

Första dagen på jobbet. Ett tag funderade jag på att gå hem och dra täcket över huvudet igen.
Klev in, fick en lista i min hand och ett "kö'dä'du!".
Jo men eller hur. Två express på olika sidor om stan. En körning jag aldrig gjort. Firmor jag aldrig varit till. Koder att lära, kort att komma ihåg.
Ett "sväng höger efter pingisbordet" ingick i färdbeskrivningen.
Backa in till kaj med en skåpbil stor som ett hus när man knappt kört bil på 6 veckor.
Och naturligtvis, en bäring där jag knappt satt min fot, i ett kvarter där jag absolut inte borde vistas överhuvudtaget.
På rätt sida vägen, dock. Tacksam för små saker just nu.
Jag som vanligtvis älskar en utmaning började nästan gråta. Det krävdes ett fokus jag inte kunde uppbringa. På mitt jobb är de bra på att kasta ut mig på djupt vatten utan livboj, så jag borde vara van.

Men. Man kan ju inte vika ner sig. Så det var bara att ta listan, säga "jomensåklart", gå ut, backa bilskrället till kaj, lasta, pricka av på listan, inte stressa, komma ihåg allt, packa noga, lära kod, inte glömma kort.
Åka ut, leta sig runt, svänga höger vid pingisbordet, skratta med folk som skrattade åt mig, virra vidare, glömma låda där och komma ihåg låda på nästa ställe. Bli varm i kläderna så pass att det gick att improvisera. Hitta luckor i körschemat och fixa ny ordning på saker. Backa med kolossen till bil i vansinnig rusningstrafik. Äh, det går. Nog.
Hitta alla adresser, fixa alla körningar, få ut allt.
Jag nöjd. Chefen nöjd. Bra.

Bäringen gick bra, med musik i öronen och blicken stadigt i backen.
Vill inte, vill inte, vill inte.
Hämta matlåda som en av världens snällaste systrar hängt ut på dörren, käka lax till lunch, sen var det nästan dags att gå hem.

Är hemma för att plantera blommorna vi köpte igår, ska försöka hinna träna också, men har grav träningsvärk så det kanske bara blir en promenad.
Vi får se.
Dags att sätta fart om det ska bli något gjort.

Sa jag igår att jag hellre vill ha "riktig vinter" i stället för blötsnö?


JAG ÅNGRAR MIG!!

För i morse när jag tittade ut var det snöyra och vitt överallt.
Har kört transporter och tvingat runt motsträvig gul buss i snödrivorna. Mindre kul! :(

Minusgrader och 1½ dm nysnö. Hm.

...arbetsdagar kvar.

Måtte klockan gå som en elvisp.

...eller två.

Den här dagen har varit så dålig att jag saknar ord att beskriva den.
Helt otroligt.

Några smakprov;

- en av de andra anställda skrek och gapade och gav mig så mycket skit jag inte förtjänat att jag började gråta (efter 1,5 timme på jobbet, bra start).

- min ansökan till specialistofficer har inte gått vidare

- min dator har ett större elfel på moderkortet, vilket kommer kosta flera tusen att laga om inte leverantören går med på att låta mig göra reklamation trots att garantin gått ut.

Vilket jag ska ta reda på nu.

Håll gärna en tumme...

Ja, storasyster har rätt; det är en bit dit!

Nåja! Kul ska det bli, hur som helst.

Först och främst; en jobbardag på mitt favoritdistrikt, alla kategorier, sen lite shopping (bokrea!) och träning innan jag kryper till kojs och laddar för helgen. Lördag; shopping i Barkarby, sen kängor i stan, spinning-mat-bio med J i Sickla och sen hemåt i natten. Söndag; Vasaloppsfrukost!

Nu; upp med min svullna vänsterfot i högläge, sova och vakna i skick som ny i morgon.

Chefen på Posten sa ja.
Chefen på Turiststationen sa ja.

I mitten på mars drar jag till Abisko...

Nu fick jag något att tänka på.

Ta tjänstledigt från mitt hysteriska jobb och jobba säsong i fjällen?

Vad tycker ni?