Jag ska åka. Ska. Verkligen. Åka.

Nä, jag kan nog inte förstå det än.

Hade jag lika svårt att ta in det förra gången? Kanske.

Men då hade jag i alla fall tre månader på mig att vänja mig vid tanken och åkte inte förrän efter fyra månader.

Den här gången har jag lite mer än en vecka på mig innan jag drar på utbildning och om ungefär en månad är jag redan på plats.
Hur konstigt känns inte det?

Har hur många saker som helst att lösa först.
Massor.
Som;
- fixa adressändring

- fixa fullmakter

- köra soffan till syster

- köra TV:n till mamma och pappa

- fixa en datorväska som rymmer min dator

- shoppa en rad olika saker (träningskläder, böcker..)

- lämna bilen

- prata med fastighetsbolaget

- kolla hur det blir med bytet av mitt golv

- ringa Umeå och checka läget ang. min utbildning

- montera vitrindörrar

- städa garderoben

- städa ur kyl/frys/skafferi

- städa bort sommaren från balkongen...

Listan är HUR lång som helst.

Kan i alla fall stryka det där med putsa fönster, för det gjorde jag, i mörker, igår. :)

Ä n t l i g e n.

Aja, det blev lite ränder men det bjuder jag på.

Någon som behöver en lägenhet? En racercykel? 700 böcker av blandad kvalité? Randiga fönster? En el-grill?

Passa på att låna, vetja.

En liten skitig brevbärare blir snart en liten skitig... ja, vad jag får för titel vet jag inte.

Inte heller vad jag får för lön, hur länge jag ska vara borta, vad jag får för grad och när jag får leave.

Men det är ju små problem här i världen.

Nu ska jag ta tag i några av mina sjuttioelva listor och sen ska jag koppla av med ett långt, varmt bad.

Med herr Hamilton! (Ja, en bok, alltså..)

Har fått klartecken.

Klartecken i guld - som det så fint heter på militärspråk.

Det betyder att jag slutar jobbet om fem dagar, rycker in i Stockholm v. 40 och sen lättar planet mot Balkan om några veckor..

Och idag fyller bloggen två år. Det betyder att det idag var två år sedan jag och de 39 andra som bildade Dalapluton ryckte in...

TVÅ ÅR! Kan inte förstå vart tiden tog vägen. Minns den där dagen väldigt väl.

Minns den hösten som om det var igår.

Jag saknar er!

Dagens bästa;

..på hallgolvet när jag kom hem väntade ett brev.

Ett ganska tjockt brev, med en inbjudan till bröllop..!

YEEEAH! Så i februari bär det av på vinterbröllop i Dalarna.
Vi får la' hoppas att jag får leave... ;)

Ja, kickstartar dagen med en timme pump, sen cykling med kombinerad pluggning efter det, dusch, hem på frukost och fixa matlåda, till jobbet, köra rally på företagssväng, in, ut på bäring (där jag måste övertala mina kollegor om att byta distrikt... Muta dom kanske?), in, äta lunch, ut på tömningssväng, in, dona lite, hem, städa hallgarderoberna, putsa fönster, skriva klart den första uppgiften till skolan (coachingfilosofi), laga mat, äta middag, sova.

Hur var det nu, dygnet har 29 timmar va?

Det finns dagar då jag inte gillar att bo mitt i ett studentområde.

Onsdagar heter dom.

Partysugna studenter + onsdag = kåren = ett oherrans massa liv hela natten.

Ett oherrans massa liv hela natten + en liten skitig brevbärare = högst obra kombination.

Framför allt om den lilla skitiga brevbäraren redan från början är trött som ett slakt, ledsen, stressad och i stort behov av sömn för att orka.

Träning kl 6.30 i morgon bitti och sen är det full rulle till den, faktiskt, schemalagda läggningen kl 22 i morgon kväll.

Mitt liv är mer än lovligt rutigt just nu.

Tur att Försvarsmakten förser mig med öronproppar.

Godnatt!

Började toktidigt i morse, tog faktiskt bilen.

Insåg att jag förmodligen måste leta reda på mina långbrallor och min tröja snart, börjar bli kallt att jobba i shorts och t-shirt... :)

Jobbade, var mycket post, både Buffé och hyror till exempel, så det var kamning i 190 knyck som gällde.

Ramlade ut på en ihopskrapad bäring, firmasväng, mer firmasväng och sen trapporna nästgårds.

Och sen blev jag bjuden på lunch. Hejja. :)

Efter jobbet drog jag till biblioteket på högskolan och läste in mig på litteraturen jag saknade. Tre timmar senare ramlade jag ut med några kopior, X antal kladdiga ark med anteckningar och en hyfsat klar bild över vad jag ska skriva i de tre inlämningsuppgifter som väntar.

Sitter nu och tittar (nja, lyssnar mer) på en föreläsning som vår lärare spelat in. Smart. :)

Fick ett fint erbjudande per telefon också, och trots att hon inledde med att säga "Säg inte nej nu!" så var jag tvungen att säga just nej. Attans. Det passade helt enkelt inte ikväll, jag var tvungen att göra klart pluggandet och jag hade lovat ta hand om syskonbarnen ikväll.
Så jag fick tyvärr tacka nej till städhjälp och fönsterputsning.
Det hade varit ack så välkommet just nu, då tiden inte räcker till...

Tack världens i särklass absolut bästa mamma och pappa för erbjudandet!

Har lagt upp en planering av i princip varje minut de närmaste två veckorna, och enligt den planeringen ska jag både hinna putsa fönster och städa garderober.

Vi får väl hoppas på det!

Men nu; skriva klart uppgift ett om feedback och sen åka och hämta J.

Hepp hepp!

Jag säger som Lisa, jag förfaller.
Dumma onda biceps i vänsterarmen som fick sig en rejäl kyss av statisk slitning igår fick slita ont på pumppasset.

Och som om inte det var nog så var det något som gled snett i trasiga fotleden under utfallen.

Något som gjorde att varje tanke på löpning resulterade i en grimas.

Hm. Sjukgymnasttid på måndag. Måste fixa så jag tar mig dit trots att det är mitt i jobbet.

Så det blev en stund på cykeln i stället. Jag som lämnat min nya favvo Hamilton hemma och allting.

Trååååkigt.

Eftersom jag lovat att börja kl 6 i morgon tänkte jag därför smörja ovan nämnda kroppsdelar med Tigerbalsam, linda in dem i ett varsitt värmebandage, lägga foten i högläge och sova.

Har precis börjat göra omfall i min fantastiskt kassa planering av tid jag i princip inte har.

Så det blir städrace grande i morgon i stället. Vila onda delar av kroppen och sen städracea för resten.

Och vara privatchaufför på kvällen. Så klart.

Får se om jag hinner ta hand om det som ligger och skaver på mitt extremt dåliga samvete just nu på söndag.

Man kan ju hoppas, för det har skavt ganska länge.